Solvitur ambulando

En oerhört vacker och inspirerande text med tillhörande magnifika foton från Annapurna Sanctuary, 4200 meter över havet i Himalaya på den nepalesiska sidan:

There is a rhythm to hiking, as there is in walking. And once you find the cadence — after a day or two — your mind empties. All your social obligations related to work and friends and life are muted. They aren’t gone: they just no longer require your direct attention. There is a shocking beauty to this silence. It’s as if every day of our lives is filled with a white noise. And suddenly, in the presence of these unbelievable peaks, the noise is gone.

Läs hela texten och kolla in bilderna.

Tack till @bagu för tipset!

Räv på jakt

Införskaffade nyligen ett litet portabelt gömsle med stol från Jula. Mina förväntningar på detta gömsle var låga men efter att ha testat det kan jag förnöjt konstatera att det definitivt fyller sin funktion. Man sitter skönt och det är lätt att få med sig, sätta upp och ta ner.

Första testet av det resulterade i en hyfsad bild på en jagande räv. Egentligen var jag ute efter att plåta rådjur men som naturfotograf tar man många gånger vad man får.

Porträtt av en ekorre

Med alla skarpa underbara höstfärger i skogen så kände jag att det passade bra med ett svartvitt porträtt av en uppskrämd ekorre. (Fråga mig inte om logiken i föregående mening bara.)

Sedan jag lokaliserade den tretåiga hackspetten som jag postat bilder på tidigare har jag gjort upprepade försök att finna på den igen under lite bättre förutsättningar. Jag tänker inte ge mig förrens jag har den där perfekta bilden på en tretåig hackspett! Tyvärr har jag ännu inte lyckats.

När ens planerade motiv inte dyker upp blir det ofta istället en del experimenterande med kamera och ad hoc motiv. Eftersom det är höst så fyllde jag minneskortet med en massa blasé bilder på färgglada löv och liknande. Det var väldigt få flygfän som hade lust att visa sig så man tar vad man får så att säga. Inte för att det blev dåliga bilder men dom känns verkligen inte speciella på något vis.

Tack vare den gamla älghunden Isa, som numera endast tycker det är värt att jaga ekorrar, så fick jag detta lite annorlunda (för mig) porträtt av en stackars ekorre som inte gjort något värre än råkat lämna ett fint spår efter sig. Isa roade sig kungligt med att spåra och ge ståndskall på den stackars ekorren som flytt upp i en gran och skrämt krypit ihop på en gren.

Jag kände mig nödgad att ta några bilder när Isa nu hade utfört en sådan bedrift. Efter hemkomst och lite trixande (beskar och konverterade till gråskala) så tyckte jag ändå att den här bilden hade något. Om inte annat så kanske bara för att det är ett ovanligt foto för min del.

Tretåig hackspett (Picoides tridactylus)

Fångade en tretåig hackspett med kameran härom dagen. Den tycktes helt ostörd av min och mitt sällskaps, hunden Isa, närvaro och rörde sig ofta lågt nere vid marken. Som närmast var avståndet bara 7-8 meter.

Hackspetten arbetade på ett gäng granar som stod i en ganska brant sluttning och genom att klättra upp en bit kom jag i huvudhöjd med den vid flera tillfällen. Tyvärr var ljuset inte det bästa med ett tjockt molntäcke och ganska mörk granskog så samtliga bilder är tagna med iso 6400. Alla tre bilder är också beskurna med en smula förhöjd kontrast.