Hösten närmar sig och med den en explosion av färger i skog och mark. Ännu dröjer sig sommaren kvar men det är med en dov grönska som på många håll går i bruna toner.
I väntan på höstskruden tog jag en cykeltur med smålandsstövaren Obbe som lyckligt sträckte ut i långa språng efter skogsbilvägarna. Trots rejäla distanser mellan fototillfällena var han inte riktigt nöjd med uppehållen och demonstrerade det med önskvärd tydlighet.
Vi passerade Karl-Tövåsens fäbod där säsongen i stort sett är över men ännu en stund finns folk och fä kvar. Fåren var inte alls särskilt glad åt att se oss och flydde snabbt från vägen då vi närmade oss.
Obbe visade de inhägnade kalvarna stor uppmärksamhet och dom var lika nyfikna och kom fram för att hälsa. Tyvärr avstod jag från att fota det hela. Man ångrar alltid dom bilder man inte tar… De frigående korna såg vi tyvärr inte till denna gång.
Lite senare fick jag se en älgtjur i skogskanten på ett hygge, kanske 70-80 meter från vägen. Jag hann dock inte mer än fumla efter kameran i ryggsäcken förens skogens konung bestämde sig för att inte ställa upp som modell och begav sig in i skogen.
Strax efter detta skrämde vi även upp en ormvråk som satt på en gren intill vägen. Vi kom med god fart nerför en backe och det fanns inte ens utrymme för tanken på att få vråken på bild.
Jag hade tänkt vara ute hela eftermiddagen för att utforska diverse stigar och traktorvägar men mörka moln och åska gjorde att det bara blev en dryg timme och knappa en och en halv mil. Regnet som nu öser ner utanför mitt fönster bekräftar att det var rätt beslut att ta.
