Med alla skarpa underbara höstfärger i skogen så kände jag att det passade bra med ett svartvitt porträtt av en uppskrämd ekorre. (Fråga mig inte om logiken i föregående mening bara.)
Sedan jag lokaliserade den tretåiga hackspetten som jag postat bilder på tidigare har jag gjort upprepade försök att finna på den igen under lite bättre förutsättningar. Jag tänker inte ge mig förrens jag har den där perfekta bilden på en tretåig hackspett! Tyvärr har jag ännu inte lyckats. När ens planerade motiv inte dyker upp blir det ofta istället en del experimenterande med kamera och ad hoc motiv. Eftersom det är höst så fyllde jag minneskortet med en massa blasé bilder på färgglada löv och liknande. Det var väldigt få flygfän som hade lust att visa sig så man tar vad man får så att säga. Inte för att det blev dåliga bilder men dom känns verkligen inte speciella på något vis. Tack vare den gamla älghunden Isa, som numera endast tycker det är värt att jaga ekorrar, så fick jag detta lite annorlunda (för mig) porträtt av en stackars ekorre som inte gjort något värre än råkat lämna ett fint spår efter sig. Isa roade sig kungligt med att spåra och ge ståndskall på den stackars ekorren som flytt upp i en gran och skrämt krypit ihop på en gren. Jag kände mig nödgad att ta några bilder när Isa nu hade utfört en sådan bedrift. Efter hemkomst och lite trixande (beskar och konverterade till gråskala) så tyckte jag ändå att den här bilden hade något. Om inte annat så kanske bara för att det är ett ovanligt foto för min del.
På väg hem i skymningen fick jag syn på en skogshare som korsade vägen ca 40 meter framför mig. Jag stannade och lät bilen gå på tomgång men hade ingen förhoppning om att få några bilder eftersom det var dåligt med ljus och haren redan var i skogskanten.
Till min förvåning går den tillbaka upp på vägen och börjar spring mot mig. Den stannar ett par gånger men fortsätter hela vägen fram och sen förbi mig där jag sitter för att till sist försvinna över krönet bakom mig.
Ett par bilder på en fin råbock. Tagna en regnig dag precis utanför husknuten.
Gjorde en rekognoseringstur till Orsa Finnmark här om dagen. Det tilltänkta målet var naturreservatet Korpimäki men jag hann även med Pilkalampinoppi, Stora Korpimäki naturreservat, Finnberget, Loberget samt Flarksjöbergets naturreservat. Jag såg mängder av drillsnäppor vid myrar och sjöar. På morgonen väcktes jag av en ekorre som förde ett herrans liv och lät mer som en arg fågel än någonting annat. Lite senare på morgonen lekte en tretåig hackspett tittut med mig och vann (jag fick inga bilder). Flockvis av korsnäbbar flög tjattrande omkring på Stora Korpimäki när jag vandrade utsiktsleden. Min plan att hitta örn misslyckades och min förhoppning om att se björn (även om jag stötte på hyfsat färsk spillning) infriades inte men jag är ganska nöjd med min tur i alla fall. Förutom ovan nämnda ting fann jag även flera fantastiska picknickplatser att återvända till med sällskap.
